Fluga, fluga

Ytterligare ett tidigt vårtecken: helgens sol lockade fram flugor mellan fönsterbågarna:

Vårlik vinter

Nästan lite vårlikt var det i helgen på Torpet. I och för sig några minusgrader, men soligt och med lite dropp från taket. Tre glada hundar var med och gladdes åt skogspromenaderna. Massor av älgspår och något som vi tror kan vara räv syntes i snön. Vi stötte också på en stor skogsfågel, troligtvis en tjäder. Den lämnade också fina spår efter sig. Jag har aldrig tänkt på att fåglar sätter sina fötter rakt framför varandra när de går. Åtminstone gjorde denna det.

Skogens konung har verkligen jättestora fötter.

Helgens räknande av fåglar vid fågelbordet landade på tre ynka arter: talgoxe, nötskrika och domherre.Talgoxen flög ut och in ur holken. Kanske har den ett matlager där? Eftersom solrosfröna inte har varit så populära i vinter laddade vi nu upp med hampfrö. Får se om det passar våra bevingade vänner bättre? Vinterförvaringen av pelargonerna dömdes ut och de förfrusna resterna kastades på komposten. Man måste naturligtvis ha grundvärme på för att det skall fungera. Hemma i stan har pelargonerna övervintrat i trapphuset och klarat sig alldeles utmärkt. De är nu omplanterade och sticklingar tagna. Snart, snart är det vår!

Förra årets nyförvärv, zonalpelargonen Appleblossom.

Dremel

Min sambo har förärat mig ett litet praktiskt multiverktyg, en Dremel. Med den kan man bl.a slipa fina detaljer, kapa, putsa, gravera (om man nu skulle vilja det?) etc. Kanske för att det var synd om mig som opererade bort en visdomstand, eller kanske för att han tycker att jag skall hålla mig lugn? Oklart, hur som helst tog jag tacksamt emot den. Nu skall de svarvade detaljerna på den gamla stolen finslipas. Funderar på att måla om en av stolarna i grått (benen), engelskt rött (kanten och rygg) och svart (sittytan). Lite oklara funderingar ännu...

Tankar om guldockra

Mycket tid går sannerligen åt att tänka på färger, nyanser hit och dit. Ytterdörren skall bli ockrafärgad. Dock, eftersom den ligger i nordvästläge är det lite skuggigt, och jag undrar om (Ottossons) guldockra kommer att uppfattas lite mörk? (Ottossons) Guldgul är ett annat alternativ. Är det någon som har synpunkter på färger i detta spektrum?

Trettonhelg

I helgen åkte jag ensam till Torpet, och för att inte råka ut för repris av förra helgens iskaos parkerade jag nere i byn. Det blev en fin skogspromenad, dragandes på en pulka, till Torpet.

Ny lera på vedspisen, och ytterligare dörrskarp- nu på den blåmålade ytterdörren. Verkar som om den ursprungligen också varit lindblomsgrön, alternativt svagt ljuslila. Jag lyckades inte riktigt tyda vilket färglager som var det ursprungliga.

Jag har en fundering angående golvet i hallen. Det är gammalt, kanske ursprungligt, och påtagligt märkt av tidens tand. Ett långsmalt hål direkt vid tröskeln, och många mörka fläckar.

Det är ganska utsatt för smuts och väta. Jag skulle gärna vilja snygga till det. Frågan är då: kan man laga sprickhålet? Med vad? Ytterligare funderingar: kan man slipa ned det, och sedan t.ex. olja det? Är det i så fall golvslip som gäller? (Jag har å andra sidan läst att slipade golv blir ganska ömtåliga.) Eller är det kanske mer praktiskt att måla det, t.ex. grått. Om man målar, bör det slipas av innan?

Skruvade upp två ljuslampetter också, apropå ditt inlägg om levande ljus, Lotten:

Vägen hem var hemsk, regn, is och spår. Till min stora förtjusning hamnade jag bakom plogen, och kunde med gott samvete ligga i 35 km/h.

Äggoljetempera

Nu har jag snöat in på äggoljetempera. Till stolarna. Eller linoljefärg. Eller ingen färg alls. Men temperan lockar. Jag har aldrig målat med det, man jag tycker så mycket om ytstrukturen. Och att det är en traditionell färg. Jag har också skrivit upp en precisionsslip på önskelistan. Det är svårt att få snyggt på svarvade detaljer och utsmyckningar annars.



(bild från Av Jord)



Kakelugnsmakaren svarar

Eftersom jag är en frågvis person, mailade jag mina funderingar ang. brännjärn till en kakelugnsmakare. Detta är hans svar:

Hej Sara! Med all säkerhet så har du en Husqvarna 726 vänstereldad. Av
bilderna så har du ett brännjärn emot ugnen. Det andra som kallas
cisternjärn skall vara på motsvarande sida, alltså på vänster mot själva
godset, men man får inte glömma att ett bakre järn skall också finnas i
bakkant mellan brännjärnen. Lebruket smetar du på och gungar in
detaljerna. Varför finns det hål i brännjärnet? Jo, för att lerbruket
hittar ut lite grann när man gungar in det. Av bilderna att döma så undrar
jag om du har ett roster? Det är en rektangulär ram som galler som skall
falla in i ramen som håller brännjärnen på plats. Jag har en egen gjutare
i Karlskoga som gör många detaljer åt mig och har ett lager. Hans priser
är 30% av dom som vanliga tillverkare tar. Men jag bifogar dig en länk
till en som har reservdelar.
http://www.vedspis.se/sv/delar/tabell/Reservdelar/?manufacturer_id=5&model_id=64
Du kan själv beställa därifrån via telefon. Om det är knepigt så hör du av
dig igen så skall vi se om vi kan bistå dig med anvisningar.

Där ser man, brännjärn hit och cisternjärn dit... Och jo, vi har ett roster, det var bara borttaget för tillfället.

Ett litet stolprojekt

En fin gammal stol fick följa med hem till Göteborg. Den är täckt med tjock blå färg. Under stolen står stämplat 1826. Tänk vad länge den har hängt med! Och tänk vilken yrkesstolthet att snickaren låtit märka med sina initialer. När jag skrapat färg ett bra tag, framträdde samma årtal "inbränt" på ryggstödet. Färgen är ganska tjock och kladdig, men det är ett tacksamt arbete att befria stolen från det blåa. Det finns en till, som skrapades trären i somras. Kanske får de förbli det, för träet är varmt rödaktigt i en fin nyans, eller kanske får de ett lager linoljefärg. Vi får se.

Utan dubbdäck på hal is

När vi kom på fredagkvällen var skogsvägen nyplogad och eftersom A lämnat elementen på förra helgen hade vi en dräglig inomhustemperatur på +5 grader. Skönt.

Lördagen började med takskottning. Vi är lite tveksamma till hur mycket tung blötsnö det lilla verandataket egentligen tål, så jag klättrade upp och skottade av. Jag funderar på om det går att klättra/stå på det i sommar när fasaden skall målas. Jag vet inte hur mycket ett enkelt plåttak tål? Kanske om jag balanserar över reglarna? Hur skall vi annars komma åt på kortsidorna, där det på varje sida finns en utbyggnad? Enbart på norrgaveln finns ett öppningsbart vindsfönster.

Norrgavel.

Vi fixade också med vedspisen. Gammal lera knackades bort och tanken var att vi skulle smeta på ny lera, men vi blev osäkra på om det saknades ett brännjärn på spisens insida? Bör nog kollas upp, innan leran läggs på.

Gammal lera knackas bort.

Skall det sitta brännjärn uppe på högerkanten, vid hålen?

Brännjärnslös sida? Uppifrån sett.

 Projekt skrapa farstudörr upptogs igen. Nu är det bara lite finlir kvar. Sidan som vetter mot farstun verkar ha varit lindblomsgrön, sidan in mot köket snarare nougatbrun.

 Jag kan tänka mig att återskapa bägge kulörerna, vi får se.

Vad gäller fåglarna, såg jag inga småfåglar alls i helgen, förutom nötskrikorna som verkar ha tagit över. Kanske de mindre fåglarna blir bortskrämda? Vi skapade en till fågelmatningsplats, lite i skymundan.

Hemresan blev minst sagt äventyrlig. Det hade töat och frusit på igen, och skogsvägen var en isgata. Vi körde fast redan i första lilla uppförsbacke. A kom på att man kunde lägga bilmattorna framför hjulen för att ge bilen fäste, och på så sätt hackade vi oss fram, meter för meter. När vi sedan kom till den lilla byn, gled vi snyggt och utan kontroll ned för skogsvägen och snurrade runt på den totalt glashala gårdsplanen och undvek att ramma en parkerad bil med minsta möjliga marginal. Även landsvägen var istäckt och vi kröp fram i 30km/h. Förbannade miljöbilslag som förbjuder dubbdäck!

Byn. På söndagen var här ingen idyllisk snöväg, utan isplan.

Förläggargårdar

I höstas gavs det ut en ny bok som verkar spännande,

"Förläggargårdar - ett arv från en textil storhetstid", ett examensarbete i byggnads- och industriminnesvård av Eva Schiller och Maria Zeilon. 
Boken "berättar om husen som de stora vävnadsförläggarna lät bygga under första hälften av 1800-talet. Som kapitalstarka storbönder kunde de importera bomull och lägga ut vävningen på traktens väverskor. Sedan sålde de de färdiga tygerna med god förtjänst.

För att manifestera sin storhet lät de bygga vackra salsbyggnader som ligger som på rad bland annat i Häggåns dalgång i Mark. Boken porträtterar förläggarna och deras familjer, hur husen är byggda, hur textilierna såg ut och berättar en och annan anekdot. Många gårdar finns fortfarande kvar i välbevarat skick".

Torpet ligger inte just i Marks kommun, men väl i Sjuhäradsbygden som i sin helhet har en stark textil tradition, varför detta intresserar mig. Här kan ni läsa lite mer om boken och om förläggargårdar i allmänhet:
http://www.vastsverige.com/sv/sjuharad/Artiklar/Forlaggargardarna-som-kulturarv-/

(Bild från ovan nämnda webbsida.)