En semester är till ända, imorgon börjar allvaret igen... På Torpet har det hänt grejer, framför allt i trädgården. Faktiskt bara i trädgården, förutom att den vetegråa dörren är just vetegrå numera. Rabatterna har fått nya utseenden och börjar ta sig, ett land för två vinbärsbuskar är uppgrävt, ett planteringshål för en smultronschersmin är färdigställt, en rosbåge är på plats och en skogsklematis har påbörjat vandringen uppför denna, ytterligare en båge tillkom lite av en slump, och där är två olika kaprifol planterade. Denna leder in till gången ner mot komposterna, och gången flankeras vidare av fyra störar, som en rumsmarkering ut mot ängen. Jag är lite osäker på hur jag skall vidareutveckla den idén - låta störarna vara, eller plantera något slingrande på dem (vill helst undvika ettåringar), alternativt några rejäla perenner runt störarna alternativt... ja, idéen är inte färdigtänkt ännu. En humlestör har rests och humle planterats. En stor happening var också "slåttern". Vi började i god anda att lia, men råkade snabbt i gräl om lietekniken och fann det bäst att låna in grannens slåtterbalk. Det var svettigt men roligt.
A har köpt motorsåg och sågar och hugger upp inför kommande vinterbrasor. Av de blommor och växter som planterades i våras, noteras att rosen mme Boll inte motsvarat förväntningarna. Hon blir kinkig när det regnar, och knoparna blir fula. Rugosarosen Officinalis kändes också lite känslig, färgen varierade mellan vackert karmosinröd till lite blackig rosaskär. Hmm. De får en säsong till på sig, att visa sina rätta jag. Ghislaine de Feligonde däremot blommade (och blommar fortfarande) troget och långvarigt, med aprikosa och vita blommor. Även Louise Odier, som kom igång sent, ser lovande ut. Den enda pion som blommade i år, gjorde så under tre knappa dagar. Nya pioner har planterats, med hopp om just längre blomningstid. Kan man få för mycket pioner? Stockrosorna blommar så fint mot stenväggen, hoppas bara att de klarar vintern också. Kaprifolen, som planterades i höstas, blommade enbart med två blommor, men har växt en bra bit. Hoppas på mer frejdig blomning nästa år. (Nu finns där fyra olika kaprifoler. Skall bli kul att se vilka som gör bäst ifrån sig.)
Vad gäller odlingar, så tycker jag att salladen och ruccolan var det mest användningsbara. Också för att den sallad man köper i affären i regel håller ganska kort och känns dyr. Nästa år skall jag så flera olika sorter, och med lite mellanrum, så att det finns under en längre säsong. Morötterna var fiasko, blev små och skruttiga. I och för sig togs de upp i förtid, eftersom P planterat en köttbulle bland dem vilket i sin tur ledde till myrinvasion. Löken är just skördad och hänger på tork, och potatisen uppäten tidigare på sommaren.
Jag har funderat mycket på detta med "rumslighet" i trädgården. Det är intressanta tankar, men jag har lite svårt att applicera dem till just vår tomt. Skönheten med tomten är bl.a. att den öppnar sig som en stor glänta i den för övrigt täta skogen. Öppenheten är viktig, och jag har svårt att tänka mig så mycket plantering just på de stora gräsmatteytorna på framsidan. Södersidan däremot, där land och kryddor finns, känns mer odlingsvänlig. I höst skall en paradisbuske och en snöbollsbuske få sin plats uppe vid ladan. Favoriten syrenhortensia har jag dock inte hittat någon bra plats för ännu.
I samband med att vi haft gäster under sommaren, har tanken på att inreda vinden känts mer aktuell. Likaså att se vad en brunnsborrning skulle kosta...
Som sagt, en skön semester är till ända och det är på sitt sätt vemodigt. Ändå känns hösten med sina klara, friska dagar också lockande.
