Vintern kom (tillfälligtvis?) tillbaka över helgen. Morr... grrr. Så här vackertdisigt var det i alla fall i lördagsmorse, morgonen efter den fantastiska fullmånen:
Ytterdörren är nu renskrapad och slipad:
Den glansiga mörkblåa färgen är puts väck. Nuvarande nedslipade blåa kulör är på sitt enkla sätt vacker, men så fort vädret tillåter skall dörren bli ockragul.
Två nya fågelholkar sattes upp, ett med 28 mm hål (bra för bl.a. mesar) och ett med 35 mm hål (för t.ex. talgoxar). Talgoxarna var genast där och inspekterade. Några streck med sångsvanar i v-formation flög över torpet. De är visst stannfåglar, även om vissa flyttar under vintern. Allt mer fågelsång och fågelläten hörs från skogen. Kanske har vissa arter nu kommit tillbaka? Vad avgör när flyttfåglar kommer tillbaka? Den biologiska klockan?
Det här är det enda gamla fotografi på torpet som jag sett. Året är ??. Till höger, vilket inte framgår på bilden ovan, står ett litet träd, knappt 1,5 meter högt. Det är asken, som idag sträcker sig mäktigt högt, högt upp ovanför torpet. Kanske slutet på 1800-talet? Man ser att det då var spåntak. "Utbyggnaden" på högergaveln (norrsidan) fanns redan då. Spetsgardiner i fönstren. Kvinnan lutar sig hemtamt mot dörrposten, mannen i hatt och väst står bredvid. En upptrampad gång går över gräsmattan. Det är ett fint litet fotografi, som nu hänger i köket.