tisdag 30 november 2010

Grundvärme

Jag ställde en fråga på Byggnadsvårdsföreningens hemsida igen, denna gång om värme:
Har ett timrat hus från 1870 som vi använder på helger och somrar. Vi har dragit in el och har element samt en kamin. Vi brukar stänga av värmen när vi inte är där. Senast vi kom var det några minusgrader inne, men under det att vi var där var temperaturen uppe på ca 17 grader (element och kamin). Nu till frågan: mår huset dåligt av dessa korta uppvärmningar (varannan helg under höst/vinter)? Bör det vara lite värme på jämt? Vi har inget vatten indraget.

En ytterligare fråga: hur kallt kan det bli inne i ett hus, jämfört med utetemperaturen. Dvs. bli det alltid varmare inne i ett ouppvärmt hus, jämfört med kylan utomhus?

Och dagen efter kom svaret:

Vid varje uppvärmning från så låg temperatur så bildas kondens och materialen kan ta skada av de rörelser som uppstår. Bäst är om du kan ha en viss grundvärme på (ca 5 grader). Då får du också till ett behagligare klimat mycket snabbare när ni är där.

Det blir lika kallt inne som ute.

Kanske inte helt oväntat vad gäller grundvärmen. Saken är ju bara den att när elementen är på max, och det är minusgrader ute, blir det inte speciellt varmt inne ändå (utan kaminen). Och vi vill inte ha elementen på max jämnt när vi inte är där. Så frågan blir: hur varma kommer vi att behöva ha elementen för att uppnå ca 5 grader? Och faktiskt, som svar på det sista konstaterandet ang. att det är lika kallt inne som ute, jag trodde att de tkanske skulle vara lite varmare i ett (nästan) slutet rum, jämfört med utomhus.

söndag 28 november 2010

Vintervitt

Termometern visade på -5 grader inomhus när vi kom ut i fredagskväll. Brr... Tur att kaminen värmer upp åtminstone ett rum relativt fort. Nästa helg skall vi hämta de nya innanfönstrena till köket och lilla farstun. Kanske att det kan höja upp temperaturen något? Snickaren som skulle komma och titta lät hälsa att det var för mycket snö, han kommer till våren, eller om det skulle töa. Och det hade han rätt i. Vitt och vintervackert var det verkligen.






 I kallfarstun var det ett imponerande istäcke på fönstrena:


Helgens skogspromenad bjöd på en tjusig tjäder som flög upp från en gran.  Roligt med vintern, att man kan se spår efter alla djur. Älgar hade pulsat runt på tomten, och vildsvin hade spatserat runt på grannens tomt. En räv hade gått framför mig i skogen.
Djurens spår, och mina.
Helgens bakslag var att den spis vi köpte och fraktade till stugan visade sig vara på 240V istället för på de 400V som krävs. Suck, blir till att göra om och göra rätt.

fredag 19 november 2010

Färgarmästarens stuga

Damen med geten berättade att vårt torp från början byggdes av (för?) färgarmästaren vid det färgeri som låg i den lilla byn i närheten. Färgeriet, tillsammans med beredning av bomullstyg och vadmal av fårull, var delar av den för sjuhäradsbygdens så typiska textilindustrin. Trevligt med lite historia, tycker jag. Granndamen lovade att komma förbi någon gång, och berätta mer om byn och torpet. Det ser vi fram emot.

Intressant besök blir det också nästa helg, när vi lockat dit en snickare från bygden. Han lär vara bra på gamla hus och byggnadsvård. Äntligen skall jag få ställa mina tusen frågor!

söndag 14 november 2010

Gräva

På vägen till torpet stannade vi till på Rångedala plantskola och köpte två krusbärsbuskar (Hinnonmäki, röd), en pion (Alexander Fleming) samt en vildkaprifol (Lonicera periclymenum). Helgen innebar grävning.
Två spretiga små krusbärsbuskar.
En pion från ovan. Helt nedklippt, men titta på de små rosa knopparna!

Komposten flyttades från ett fack till ett annat. Hoppas grävningen sätter sprätt på nedbytningen.

 Projekt gräva ut vid grunden påbörjades också.
Före-gräsnivån naggar på kanten.
Efter-1 dm jord är bortgrävd.


Frågan är vad vi gör med det utgrävda lilla området nu. Hur får vi marken att hålla sig på den nivån? Jag kunde kika in med en ficklampa och se att syllstocken (eller snarare syllplankan) var lite rutten just där marknivån varit hög. Såg också att huset vilar på torpargrund, inte mullbänk. Frågan är vad man gör med det som är ruttet?

Det lilla körsbärsträdet, som nyligen slapp det gråa spiralplastskyddet som satt alldeles för hårt åt, fick en luftigare vinterskrud. Får se om hararna låter det vara. Och få se om det blivit för rötskadat under det gråa skyddet, eller om det går att rädda.



Vi fick en pratstund med getens ägarinna också. Hon berättade att getter bara toppar gräset. Får däremot, mumsar i sig det mesta.


tisdag 9 november 2010

Ute faller snön...

...men i min hjärna spirar allsköns grönska: kaprifol, stormhatt, stockrosor, små malvor... Nu, när vi haft torpet i ett år, har jag gripits av trädgårdsfeber. Rabatter skall fyllas, spaljéer skall byggas, buskar skall planteras. Trädgården skall fyllas av blomsterdoft och surret av bin. Blomsterodlingar skall prunka - det faktum att vi inte har annat än handvattenkanna är bortträngt. Blomsterböcker plöjes på nätter och kvällar, listor skrives. Sol och vindförhållanden beaktas, rabattfuktighetsmöjligheter likaså. En vinterstängd plantskola har lovat hålla öppet för oss på lördag - besatthet måste bejakas.

tisdag 2 november 2010

Svenska Byggnadsvårdsföreningen...

...får en stjärna i kanten för sin utmärkta frågelådaservice. Jag mailade följande fråga:

Rubrik:
Dränering/utgrävning

Fråga:
Har ett gammalt torp, som ligger på en sluttande tomt. På den östra delen av stugan, den del som ligger högst, ligger en dryg meter av fasaden nästan i nivå med den omgivande marken. Resterande delen av fasaden vilar på synbar torpargrund på denna sida. Jag tycker mig ha kunnat se på gamla foton, att det även då var en mycket liten nivåskillnad på den del av huset som jag pratar om. Min fråga är om man bör göra något åt detta? Tycker mig se att locklisten där är lite fuktig efter regn, vilket kan bero på att vattbrädan längst ned inte lutar fullt så mycket som den borde. Var hittar jag information om hur man tänker vid eventuell utgrävning?


och fick följande dag detta svar:

Man bör ju ha åtminstone 10 cm mellan marken och panel eller timmer och närmaste 1 - 1,5 m mot väggen bör det finnas lutning ut från väggen. Det behöver inte vara mycket men något bör det vara. Om du inte har större problem än att locklisten är fuktig efter regn kan det antagligen räcka att handgräva bort den jord som med tiden har vallats upp mot väggen enligt de riktlinjer jag skrev ovan, ytterligare dränering borde inte behövas om det i övrigt är en sluttande väldrenerad tomt. Litteraturen om byggnadsvård slarvar ofta över sådana här saker tyvärr. En bok som är vederhäftig om än inte helt "byggnadsvårdsanpassad" är 'Bygga grund' av Per Hemgren från ICA bokförlag. Jag har för mig att det också finns en utgåva som heter något i stil med Vatten, avlopp och dränering i samma serie men hittar inte mitt eget exemplar just nu så jag kan missta mig.

Svarare:
Magnus Henriksson


Är det inte fantastiskt att det, ett knapptryck bort, sitter intresserade personer och svarar på alla möjliga och omöjliga husfrågor? Så nu vet vi, lite handgrävning längs med en del av fasaden kanske räcker. Lite lurigt dock, att den närmaste metern från väggen lutar svagt - MOT väggen. På något sätt strider torpets placering, i en sluttning, mot allt jag förstått om naturliga möjligheter till dränering...


måndag 1 november 2010

Osorterade tankar om getter

Jag fick en idé om att be att få låna in en get nästa sommar, så att den kunde beta av ängen som vi tänkt slåttra för att öka blomstringen. Geten kunde få vara tjudrad vid ett långt rep (äter getter rep?) och gå runt och mumsa i sig allt högt gräs. Men sedan tänkte jag att geten förmodligen äter de eventuella blommor som trotsar det höga gräset, och därmed minskar chansen till fröning (nytt verb).  Jag vet inte om geten skulle hjälpa eller stjälpa.

Vad tror ni, bra eller dålig idé?