söndag 27 november 2011

1:a advent

I helgen hade jag sällskap av två fyrbenta vänner på Torpet. Vi inledde lördagen med en lång skogspromenad, bara för att en timme senare inse att vi befann oss mitt i ett stort vildsvinsdrev på 40 man och hundar. En av jägarna rådde oss vänligt men bestämt att vända hem igen. Vilket vi gjorde. Efter en stund började det regna våldsamt och en klass tre varning utfärdades för närbelägna trakter. Höstligt så det förslog. På söndagens morgonpromenad stötte vi på en älg på skogsvägen, men de våta hundarna var så fokuserade på att försöka smita hemåt hela tiden, att det bara var jag som såg den stora skepnaden hasta iväg i diset. Hundarna gillar inte väta och inte heller mörker. De brukar vara svårflörtade på kvällspromenaden. Står och trycker i dörröppningen, måste ibland få koppel på sig och dras ut på den mörka tomten.
Tappra vovvar vintern -10
När vinden ven och regnet piskade gick jag upp på vinden för att känna efter hur varmt det var. Jag trodde på något sätt att värmen från kaminröret skulle göra det behagligt däruppe, men så var inte fallet. Det var kallt. Projekt göra-iordning-vinden går härmed in i fasen skaffa kostnadsförslag från hantverkare. Halva vinden har använts som sommarsovrum tidigare, men tanken är att isolera och snygga till hela utrymmet. Nu gäller det att hitta någon kunnig snickare med intresse för gamla hus. Eftersom huset stått sig så bra i alla år, vill jag verkligen inte orsaka någon skada genom att t.ex. isolera felaktigt. Tips på hantverkare i hörnet västergötland-halland-småland mottages tacksamt.

måndag 21 november 2011

Trädets tid

Förra helgen, i höstmörkret på Torpet, läste jag en så intressant nyutkommen bok: Trädets tid, av Christel Kvant. Det är en slags kulturhistorisk, filosofisk miljöbok, lite svårdefinierbar. Hur som helst, den handlar alltså om träd. Jag läste med förtjusning om t.ex. evighetsgranen på Sonfjället - över 9500 år gammalt daterat med kol-14-metoden. En individ med ursprung från tiden för inlandsisen, rent av. Och banyanträdet, vars frö kan gro i en grenklyka på ett annat träd, och efterhand skjuta ut luftrötter, som när de når marken rotar sig och blir till stammar. Tillväxten sker nu genom att trädet får näring från marken och släpper ned nya luftrötter från sina egna trädkronor. Det ursprungliga värdträdet göms så småningom bland alla stammar och kvävs. Hur häftigt är inte det? Ja, den här boken tyckte jag så mycket om att jag vill ha den i bokhyllan.
Banyanträd, från bloggen Segla med Eos.
Och här inne ligger jag och läser.

söndag 20 november 2011

Frösådd pågår

Jag har en trädgårdsintresserad farbror som bistår med goda råd, och nu senast även fröer. Det anlände ett kuvert med olika små fröpåsar och såråd i. Trevligt. Pionfröna såddes i början av november, på lite fuktig vitmossa i en plastbytta. Tanken är att de skall står i rumstemperatur 1-2 månader, och därefter i kylskåp lika länge. Förhoppningsvis har de grott då. Riktigt vad jag skall göra med dem då, vet jag inte. Kanske skall de placeras i jordkällare ytterligare en tid. Vi får se. Framtidens fullvuxna pioner däremot, vet jag precis var jag vill ha. Jag vill ha massor i trädgården. Jag håller på att läsa Ulla Hasselmarks nyutkomna Fröbok. Hon rekommenderar flera olika metoder som innebär frösådd just vintertid, vilket ju är kul och lite abstinensdämpande.