Regntunga skyar

På väg ut ur de regnmolnsinbakade västgötska skogarna, på motorvägen ner genom Halland, lättade det. Regnet upphörde, åskan slutade mullra. Solen lyste faktiskt lite bakom Hallandsåsen, men väl inne på Sofiero öppnade sig himlen igen. Rejält. Det är faktiskt lite svårt att ta in all blomsterprakt genom en 2 dm stor öppning för ansiktet i regnjackans kapuschong. Lite som att titta genom ett periskop. Det fanns verkligen en hel del att titta på, i den fina slottsträdgårdsparken, men vistelsen blev kortare än vad jag räknat med på grund av vädret.

Det är mäktigt att köra in i ett oväder.

Jag har ändrat åsikt om vit kärleksört. Det lyser upp och piggar upp.

Masseffekt är alltid tacksamt.

Lördageftermiddagen ägnades åt att bredda en rabatt, nu när A inte var med och kunde protestera. Vi har lite olika åsikt om hur mycket jag får nagga på gräsytorna. Som tur är, är ju hela sydsidan outnyttjad mark, och där har jag fritt spelrum.

På söndagen, på Torpet, grävde jag gropar till paradisbusken, syrenhortensian och snöbollsbusken. Det är faktiskt slitsammare än vad man kan tro eftersom det är så mycket sten i jorden. Vissa lyckade jag helt enkelt inte få upp. Inte underligt att vår tomt är omgärdad av en jättelång stenmur - vad gjorde man annars av all sten? Så som vi gräver skulle vi lätt kunna göra dubbla varv, känns det som. De nyplanterade buskarna går alla i vitt eller rosa och är lite "bulliga" i karaktären, och jag tänker mig att det skall kontrastera mot den omgivande ganska mörka skogen. Nu suktar jag fortfarande efter en vingad benved, en rosenkvitten och en mandelkörsbär - men jag vet inte var jag skall ha dem. De måste få ett sammanhang först, jag får tänka vidare.