Holk-trio

I helgen som var, var jag i Stockholm och hjälpte mina föräldrar att städa ur deras torp, som nu skall säljas.

Pappas egna fladdermus"holk".

Fladdermus även denna? Och påhälsning av enträgen hackspett.

Mitt gamla alster - från början en brevlåda, men den var så stor och tung att den fick bli kattuggleholk istället.

Hoppas nu att det kommer en ny, händig och fågelälskande ägare.

Vår-check

Igår gjorde sig längtan efter att se hur det går i trädgården för stark, vilket resulterade i tre timmar i bil t.o.r för att i duggregn få spendera knappa två timmar med att krafsa bort gamla löv ur rabatterna och gödsla i det som skall bli trädgårdsland. Jag hann också med att fixa till en "huv" av hönsnät och sätta över de begärliga krokusknopparna som tittat upp på gräsmattan.

Trädgårdsstatus per den 6 april:

*all snö borta
*knoppar av lökväxter i gräsmatta och rabatter
*scillan ännu ej utslagen
*pyttesmå knoppaningar på kaprifolen (vintertäckningen togs bort)
*viss oro för den nyplanterade pionen; jorden har sjunkit bort runtikring den pg.a. snö och tjäle - hoppas att rötterna inte tagit skada
*mycket fågelkvitter

Det väntas finväder till helgen, så när vi kommer upp om ytterligare en helg förväntar jag mig blomsterhav.

Skara-Missouri

Lördagskvällen avslutades med en film på dvd, den nattsvarta Winter´s Bone. Filmen, en dramathriller, utspelar sig i det karga Missouri, där hårdföra, marginaliserade människor utan tillstymmelse till leende på läpparna, bor och förvaltar hemligheter i de djupa skogarna. Känslan från filmen kom igen under söndagen, när vi lämnade det idylliska Varnhemlandskapet, för att ta oss ut på riksvägen mellan Skövde och Skara. Där, i grådiset på den biltomma, raka, regnvåta vägen, med dimman som kröp ned från bergen, kändes det plötsligt som om vi kunde vara i just någon gudsförgäten bergstrakt, långt från ära och redlighet, t.o.m. i USA. Det hela varade i ca 10 minuter, innan vi rullade in på Skaras småstadsgator, och invallades i välbekant söndagstristesslunk.

Västgötaodyssé

Torpet fick stå tillbaka denna helg, till förmån för en biltur i Västergötland. Primärt mål och resans första anhalt  var Hornborgasjön och trandansen. Roligare än att titta på själva tranorna, var att promenera i det fina landskapet längs sjön. Vi har ju lite tranor på myren i "vår" skog, och de känns mer spännande en de 14 500 som just igår var samlade i Hornborgasjön. "Sveriges Toscana" kallas visst landskapet runt sjön, och det var i sanning böljande och vackert och med ett säreget, skarpt ljus. Utanför Falköping besökte vi också Åsle Tå, en av Sveriges bäst bevarade backstugumiljöer.

Intressant tegelform.

Notera panelens anpassning efter stenen.

Fin liten trädgårdstäppa med två rejäla humlestörar.

Jordkällare.

Tyvärr var stugorna ännu inte öppna, men miljön i sig var suggestiv.

Natten tillbringades på Pensionat Sjöbacka, som var trevligt och där det serverades god mat.

Nästa dag for vi hem via Hjo, trästaden vid Vättern. Tyvärr lite kallt och blåsigt väder, men en stad full av fina gamla trähus. Längs med ån såg vi också många fina små fåglar, annorlunda än de skogsfåglar vi just lärt oss namnen på.

Notera den smala spaljén till vänster om verandan.

Kärleksfull ägare sökes.

En av många fina gårdsmiljöer.

Resan avslutades med 15 mil genom regn och dimma på motorvägen. Vad hände med det vackra vårvädret?

Blixtvisit

Torpet fick en snabbvisit av oss idag, över dagen. Till vår stora förtjusning och förvåning hade nästan all snö smält undan, och solen sken. Skogsvägen ännu inte helt farbar, därför ligger nu tio säckar trädgårdsjord och barkmull lagrade bakom närmaste grannes garage, för upptransportering så snart vägen tillåter. Varje torpfärd innebär fortfarande bagageutrymmet fyllt med jord och jordförbättringsmaterial - konsekvensen av tung lerjord på tomten.

Fagning av äng. Framtida värmekälla.

Spirande knoppar.

Hund äter mat på Blå blom i solen.

Fram med krattor, bort med nedfallna grenar och kvistar, skogspromenad, korv med bröd i solen. Lite solchockade och trötta, men nöjda vid hemfärd.

Dörr, fåglar och ett gammalt fotografi

Vintern kom (tillfälligtvis?) tillbaka över helgen. Morr... grrr. Så här vackertdisigt var det i alla fall i lördagsmorse, morgonen efter den fantastiska fullmånen:

Ytterdörren är nu renskrapad och slipad:

Den glansiga mörkblåa färgen är puts väck. Nuvarande nedslipade blåa kulör är på sitt enkla sätt vacker, men så fort vädret tillåter skall dörren bli ockragul.

Två nya fågelholkar sattes upp, ett med 28 mm hål (bra för bl.a. mesar) och ett med 35 mm hål (för t.ex. talgoxar). Talgoxarna var genast där och inspekterade. Några streck med sångsvanar i v-formation flög över torpet. De är visst stannfåglar, även om vissa flyttar under vintern. Allt mer fågelsång och fågelläten hörs från skogen. Kanske har vissa arter nu kommit tillbaka? Vad avgör när flyttfåglar kommer tillbaka? Den biologiska klockan?

Det här är det enda gamla fotografi på torpet som jag sett. Året är ??. Till höger, vilket inte framgår på bilden ovan, står ett litet träd, knappt 1,5 meter högt. Det är asken, som idag sträcker sig mäktigt högt, högt upp ovanför torpet. Kanske slutet på 1800-talet? Man ser att det då var spåntak. "Utbyggnaden" på högergaveln (norrsidan)  fanns redan då. Spetsgardiner i fönstren. Kvinnan lutar sig hemtamt mot dörrposten, mannen i hatt och väst står bredvid. En upptrampad gång går över gräsmattan. Det är ett fint litet fotografi, som nu hänger i köket.

Första marshelgen

I helgen halvoljade jag en gammal ladudörr - oj, vad fint det blev! Den gröna, matta färgen fick en helt ny lyster och djup. Bra metod, om det finns färg kvar som man vill rädda.

Det lilla fönstret fick en ny fönsterruta också. Det känns bra att kunna ta hand om uthusbyggnaderna så att de inte förfaller.

Vi bar och kånkade kvistar och ris, A högg och sågade. Jag samlade stenar som skall bli kant till en rund liten mormorsrabatt runt det gamla flaggstångsfästet. Tanken är att det skall klättra luktärter på stängerna.

Mini-Stonehenge.

Det var all-time-high vid fågelbordet: domherrar, entitor, talgoxar, blåmesar och den nya bekantskapen nötväcka. En mindre hackspett var ihärdig i en av björkarna hela söndagen. För 5:e veckan i rad var det tomt i musfällan på vinden. En slump, eller letar de sig ut så tidigt?

Inne hängdes ett par riktigt fina gamla gardiner, Traderafynd, upp:

Nu blir det inte mörkt förrän efter klockan sex!