Trädets tid

Förra helgen, i höstmörkret på Torpet, läste jag en så intressant nyutkommen bok: Trädets tid, av Christel Kvant. Det är en slags kulturhistorisk, filosofisk miljöbok, lite svårdefinierbar. Hur som helst, den handlar alltså om träd. Jag läste med förtjusning om t.ex. evighetsgranen på Sonfjället - över 9500 år gammalt daterat med kol-14-metoden. En individ med ursprung från tiden för inlandsisen, rent av. Och banyanträdet, vars frö kan gro i en grenklyka på ett annat träd, och efterhand skjuta ut luftrötter, som när de når marken rotar sig och blir till stammar. Tillväxten sker nu genom att trädet får näring från marken och släpper ned nya luftrötter från sina egna trädkronor. Det ursprungliga värdträdet göms så småningom bland alla stammar och kvävs. Hur häftigt är inte det? Ja, den här boken tyckte jag så mycket om att jag vill ha den i bokhyllan.

Banyanträd, från bloggen Segla med Eos.

Och här inne ligger jag och läser.