Vi skall äta, ni skall laga

Här kommer en lägesrapport från Ätran, om någon skulle ha missat att den svämmar över sina bredder:

Och här från en höstvacker allé, upp till byn:

På vår tomt var det mindre vackert. En massa borrkax, slaggprodukt vid bergsborrning, låg på ängen. Fast själva det finmalda stenkrosset var vackert i sig, med skiktningar i svart och rosa:

Vi försökte skotta upp det i en stor hög - kan vara bra att ha om vi behöver sand någon gång. Jag lade ut ett tunt lager i rabatterna också, eftersom borrkax sägs vara näringsrikt. Häggmispelhäckplantorna hade ännu inte levererats till butiken, så jag passade på att gräva klart häckrabatten vid jordkällaren. Först hade jag tänkt mig måbär, men nu har jag nog tänkt om och landat i svartaronia istället. Jag tycker om det lite gracilare växtsättet och de fina höstfärgerna. På min springtur mötte jag en älg - brrr. Fast den blev nog lika rädd som jag, om inte räddare. Det är ju jakttider nu och det märks i skogarna.

Efter att ha fått några trevliga kommentarer från trogna läsare som jag inte visste om, tänker jag att jag fortsätter skriva för öppen ridå. Roligt att ni finns där ute!