Shellack: proportionerna?

Vi har varit bortresta på varmare breddgrader ett par veckor, och nu var det dags för första torpethelgen på en månad. Härligt att komma hem till Sverige och se att dagarna blivit betydligt längre, att ljuset är på väg att återvända. Små, små krokusknoppar anades i gräsmattan, fast skogsvägen var så isig att vi fick ställa bilen i byn. Vi rensade i fågelholkarna och hittade en död fågelungeskara i ena holken. Undrar just vad som hänt där? Vi har haft mycket färre möss på (den oisolerade) vinden i år, jämfört med förra och förrförra året. Förmodligen för att de två senaste vintrarna var så kalla. Jag kunde inte låta bli att klippa i lite buskar, men i övrigt känns det fortfarande för tidigt för trädgårdssysslor. En hare hade knipsat lite på den vingade benveden, morr... Markägaren dök upp och lovade att han skall ta bort tre stora träd som står mitt på tomtgränsen, hurra! Fler soltimmar för västsidan på huset (krusbären, kaprifolerna, rosenflockeln).

Kommande helg påbörjas det inte helt lockande projektet "måla sovrumstak". Blä. Det är en del kvistar i takplankorna, och mina tidigare erfarenheter av kvistlack (typ Alcro eller Beckers) har inte varit så lyckade, så nu tänkte jag pröva med shellack. Har köpt flingor, men hur gör man med dem? Hur länge skall de ligga i t-röd och vad är proportionerna flingor/T-röd? Jag har en burk vit emulsionsfärg som jag tänkte pröva i taket.

Tre mästare

Nu på kvällen läste jag ut en bok, som jag på något sätt önskar att jag hade oläst, framför mig. Eller kanske inte, denna bok kan man säkert läsa flera gånger, och hitta nytt i den varje gång, men det känns lite vemodigt att ha läst ut den. Boken heter "Tre mästare - tre trädgårdar, Per Friberg, Gunnar Martinsson och Sven-Ingvar Andersson" av Lotte Möller (2006).

Carl Otto Werkelid skrev i sin recension i Svd : "Det råder ingen påfallande högkonjunktur för gubbar. I synnerhet gamla gubbar är rätt ute. Gårdagens dumheter upprepas i dag, men med nya nonchalanta förtecken. Så modigt! är alltså det första jag tänker vid åsynen av Lotte Möllers nya bok. Och så roligt! Inte just att det är gamla herrar hon skriver om men att det är just dessa tre, Sven-Ingvar Andersson, Per Friberg och Gunnar Martinsson. Alla över 80 nu tillhör de sedan många decennier trädgårds- och landskapsarkitekternas internationella elit samtidigt som deras nunor sannerligen inte är uttjatade på tidningssidor eller i television i trädgårdslandet Sverige. Lotte Möllers idé att uppsöka dem för enskilda intervjuer men också att sammanföra dem för att resonera om sådant som väglett dem är värd en hyllning bara den. Resultatet, Tre mästare tre trädgårdar, har dessutom blivit sådant att det manar läsaren att tänka själv, ana undertexter, söka sig vidare i sammanhangen."..."Att platsens atmosfär, stämning och inneboende vilja är viktiga inslag i en trädgård vet vi; Lotte Möller för därutöver in begreppet psykotopi i sammanhanget, den brittiske trädgårdshistorikern Tim Richardsons term för de känslor vi får i en trädgård och hur de känslorna styr vår upplevelse av den. ”Trädgården i mig och jag i trädgården”, sammanfattar Möller. Och efter att i föredömliga koncentrat ha presenterat samtliga de tre mästarnas anmärkningsvärda karriärer konstaterar hon: ”Professorernas trädgårdar är starka psykotopier… Här finns ingen ängslighet, inget plotter och ingen inställsamhet. Att hållas ogräsfria är inte den yttersta meningen med dem. Här är högt i tak, om man kan säga så om trädgårdar.”

Det är alltid intressant med personporträtt och livsöden, och detta, i kombination med en slags kort historisk tillbakablick på svensk trädgårdskonst och landskapsarkitektur, i en grafiskt fulländad bok med skönflytande prosa och vackra fotografier - detta är njutbart.

Bokefterlysning

Jag efterlyser boken "Växtkomposition-idéer från Enköpings parker" av Ann-Christine och Dan Rosenholm, 2008. En ny favoritbok, som jag lånat på biblioteket, men som dessvärre inte finns att köpa längre. Paret Rosenholm har blivit några av mina favoritträdgårdsskribenter. Det känns alltid så snöpligt när en åtråvärd bok inte finns till försäljning längre. Det får bli antikvariatssök.

BBC kan sin sak

Om ni, liksom jag, tyckte att programmet Österlenska tädgårdar, på SVT, var en besvikelse i onsdags, kan jag rekommendera ett besök på You Tube. Via http://blandrosorochbladloss.blogspot.com/ hittade jag programserien How to be a gardener, en BBC produktion. Så, är ni sugna på mer handfasta trädgårdstipstips, varsågoda:

Snö

Och så kom snön, säkert två decimeter. Som tur var hann vi åka till tippen två vändor, med gammalt virke, innan snön. Tanken är att det skall bli fint bakom ladan, så att vi  kan spänna upp en hängmatta i de enda hängmattevänliga träd som finns på tomten.

Hunden Albin vill bara gå in.

Vi har sett så många jägare i vinter, och nu också ett jaktbyte.

Piet Oudolf

Känner ni till den holländske trädgårdsdesignern Piet Oudolf? Jag tycker att han skapar sådana fantastiska miljöer. Titta in på hans hemsida så får ni se. Han har ett sådant flödande, böljande sätt att skapa så mjuka naturalistiska planteringar, att jag häpnar.

Bild från Piet Oudolfs hemsida.

I Sverige kan man beskåda Piet Oudolfs kreativitet i Enköping och Sölvesborg (!). Jag håller själv på att skissa på en liten torprabatt till denne mästares ära... :)

Trettonhelgen

I helgen beskådade jag Ätran, som verkligen har svämmat över sina bredder. Fält var översvämmade, vissa hus och trädgårdar låg under vatten. Var kommer allt vatten att ta vägen? Hur påverkar det jordbruket i vår?

Under en skogspromenad träffade vi på vildsvinsjägare igen. Den fina jakthunden, en östsibirisk laika, hade många blessyrer från närgångna vildsvin, bl.a. en titanplatta inopererad i höften. Jägaren visade oss hur han kan följa sin hund med GPS, något som tydligen verkligen har förändrat jakten. Här kan man läsa lite mer om detta: http://www.jaktojagare.se/genom-kikarsiktet/gps-pejlen-har-forandrat-jakten.Vi hittade både kantareller och trattkantareller i skogen! Ur led är tiden...

Vi roade oss med att gräva ut lite vid ladan, där marknivån höjts genom åren och jorden låg an mot fasaden. Med spett lyckades vi baxa upp en stor sten som irriterande legat i vägen för en dörr. Det verkade som om det myckna regnandet gjort många dörrar skeva. Får se om det rätar ut sig fram mot vårkanten. Eftersom det inte var någon tjäle grävde jag ett planteringshål för en framtida rhododendron i skogsbrynet. Platsen är väl vald: surjord (ljung och blåbärsris) och högt grundvatten vad det verkar. Hoppas den kommer att trivas.