Tre mästare

Nu på kvällen läste jag ut en bok, som jag på något sätt önskar att jag hade oläst, framför mig. Eller kanske inte, denna bok kan man säkert läsa flera gånger, och hitta nytt i den varje gång, men det känns lite vemodigt att ha läst ut den. Boken heter "Tre mästare - tre trädgårdar, Per Friberg, Gunnar Martinsson och Sven-Ingvar Andersson" av Lotte Möller (2006).

Carl Otto Werkelid skrev i sin recension i Svd : "Det råder ingen påfallande högkonjunktur för gubbar. I synnerhet gamla gubbar är rätt ute. Gårdagens dumheter upprepas i dag, men med nya nonchalanta förtecken. Så modigt! är alltså det första jag tänker vid åsynen av Lotte Möllers nya bok. Och så roligt! Inte just att det är gamla herrar hon skriver om men att det är just dessa tre, Sven-Ingvar Andersson, Per Friberg och Gunnar Martinsson. Alla över 80 nu tillhör de sedan många decennier trädgårds- och landskapsarkitekternas internationella elit samtidigt som deras nunor sannerligen inte är uttjatade på tidningssidor eller i television i trädgårdslandet Sverige. Lotte Möllers idé att uppsöka dem för enskilda intervjuer men också att sammanföra dem för att resonera om sådant som väglett dem är värd en hyllning bara den. Resultatet, Tre mästare tre trädgårdar, har dessutom blivit sådant att det manar läsaren att tänka själv, ana undertexter, söka sig vidare i sammanhangen."..."Att platsens atmosfär, stämning och inneboende vilja är viktiga inslag i en trädgård vet vi; Lotte Möller för därutöver in begreppet psykotopi i sammanhanget, den brittiske trädgårdshistorikern Tim Richardsons term för de känslor vi får i en trädgård och hur de känslorna styr vår upplevelse av den. ”Trädgården i mig och jag i trädgården”, sammanfattar Möller. Och efter att i föredömliga koncentrat ha presenterat samtliga de tre mästarnas anmärkningsvärda karriärer konstaterar hon: ”Professorernas trädgårdar är starka psykotopier… Här finns ingen ängslighet, inget plotter och ingen inställsamhet. Att hållas ogräsfria är inte den yttersta meningen med dem. Här är högt i tak, om man kan säga så om trädgårdar.”

Det är alltid intressant med personporträtt och livsöden, och detta, i kombination med en slags kort historisk tillbakablick på svensk trädgårdskonst och landskapsarkitektur, i en grafiskt fulländad bok med skönflytande prosa och vackra fotografier - detta är njutbart.