Bakåt och framåt

GOD JUL kära lilla torp, alldeles inbäddat i snö i skogen! Nu går vi mot ljusare tider... hurra!

Om året som gått, vårt första år med Torpet, tänker jag:

• Det är bra att låta saker ta tid! Det är en balansgång mellan att vara snabb och få saker gjorda, och vara för snabb och göra saker på ett sätt som man sedan ångrar.T.ex. målade jag alla fönster i zinkvitt, utan att bryta färgen - vilket jag nu känner att jag vill göra om, när orken infinner sig.

• Gammalt byggnadsmaterial och gammal byggnadsteknik är fantastisk vad gäller kvalitet och hållbarhet. Den nya verandadelens fönster höll i två år, jag kunde dra loss färg och kitt i sjok i höstas. Farstugolvet är nu rejält slitet och behöver nog bytas - efter 140 år!

• Alla årstider har sin charm. T.om. hösten som kan upplevas tråkig i stan, bjuder på fina naturupplevelser.  Naturen har en förmåga att bjuda på den där lilla iakttagelsen som räcker för att den dagen skall kännas intressant.

• Att naturens kretslopp och cirkulära vardande ger tillvaron en förutsägbart meningsfull rytm.

Planer för 2011 som känns realistiska att genomföra:

• måla om fasaden. I dagsläget Falu röd, men jag vill egentligen ha Falu ljus. Eftersom ladan också är i Falu röd känner jag mig tveksam till att byta färg på Torpet. Jag vill att gårdsbilden skall upplevas sammanhållen, också i färg. Vet dock inte hur stor skillnaden kommer att upplevas vid ett eventuellt kulörbyte?

• Skrapa ytterdörren ren från blå färg och måla den ockragul.

• Kitta och måla de två återstående fönstren med innanfönster. Frågan är om jag ska stryka alla fönster  utvändigt (nuvarande zinkvita) med brutet vitt också? Undrar i så fall hur många strykningar som behövs? Är vit fönsterfärg i regel alltid bruten?

• Göra i ordning lilla ingången: spont på väggarna, ta fram murstocken.

• Plantera i rabatterna! Få kaprifolen att klättra upp och bilda spaljé. Dalta med pionen som fick 5 dagar på sig i jorden innan den täcktes av snö. Få åtminstone en luktärt att kringla sig upp på växtstöd.

• Ta del av Torpets historia genom förra ägarna.

Något mindre prioriterade projekt:

• ta ned innertaket i kök och sovrum och förhoppningsvis hitta ett fint kilsågat tak under.

• ta oss en seriös funderare på hur man skulle kunna inreda vinden.

Härligt, härligt att kunna tänka framåt igen, på andra sidan årsskiftet.

Skidor och fåglar

Helgen gick från vintervackert via töväder till riktigt kallt igen. Höjdpunkt var att vi åkte skidor. Det var länge sedan. Mysigt att åka genom skogen med snötyngda granar.

Innanfönstren är nu på plats. De passade precis - förutom en överlapp på 1 cm. mitt över fönstrets mittpost. Har jag mätt så klantigt? Lärdom: spara alltid en kopia på skiss som du skickar till hantverkare. Plåtarbetet över spisen är också klart. Lärdom: specificera alltid noga hur du vill ha arbetet utfört. Alla hantverkare tänker inte lika (estetiskt) som du. Men det blev ändå varmare i köket. Bra. Den nya, rätta spisen är också installerad. Lyxigt att slippa laga all mat på en enda långsam, platta.

Helgnöje så här under vintern är också att såga och hugga ved. Vi har en massa spillvirke som vi sågar upp och eldar med så här på vintern. Det är ett  kontemplativt arbete och det luktar gott av trä.

Här står gärna jag eller A och sågar.

För länge sedan hade vi förmodligen haft sällskap av hönor.

Ett annat nyupptäckt nöje är att spana på småfåglar. Vi har ju talgbollar och frön som dinglar från ett litet,spensligt körsbärsträd. Jag, som annars har ganska svårt att sitta still en längre stund, kan placera mig med kikare vid ett lämpligt fönster och spana ut, länge. I helgen såg vi:                                                     

Nötskrika

Domherre

Detta föranleder en ny lista på bloggen: Fåglar vi sett (och lyckats identifiera). Jag hoppas på att snart kunna skriva dit min favoritfågel: "uggla". Har funderat på att sätta upp en kattuggleholk på ett träd bakom ladan.

Vi hann också köra av vägen, ned i en snödriva. Andra gången vi lyckas med detta på torpet. Första gången var på sommaren, mitt ute i ingenstans. Som tur är lyckades vi backa och baxa oss ur det hela bägge gångerna. Nästa bil skall bli något lite tuffare än en Citroen C3.

Fönsterförväntan

Förra helgen hämtade A tre nya innanfönster från Överlida Fönsterabrik. Han körde förvisso fast på skogsvägen och fick pulsa fram med dem, men nu befinner de sig i tryggt förvar i vårt utkylda torp. Jag får äran att sätta in dem till helgen. Skall bli spännande att se om måtten passar. Jag fick beröm från snickeriet över mina petiga skisser. I annat fall står vi tillhands med en hyvel... Jag har sett att det fönster i österläge, som sakna innanfönster, får en tunn ishinna som sedemera smälter på dagen om solen ligger på. Då rinner vattnet ned på fönsterkarmen och golvet. Inte bra. Nu skall det bli ändring på detta! Västerfönstrena får inte lika mycket sol i vintertid, så de är mer konstant frostiga, modell permavinter.

Grundvärme

Jag ställde en fråga på Byggnadsvårdsföreningens hemsida igen, denna gång om värme:

Har ett timrat hus från 1870 som vi använder på helger och somrar. Vi har dragit in el och har element samt en kamin. Vi brukar stänga av värmen när vi inte är där. Senast vi kom var det några minusgrader inne, men under det att vi var där var temperaturen uppe på ca 17 grader (element och kamin). Nu till frågan: mår huset dåligt av dessa korta uppvärmningar (varannan helg under höst/vinter)? Bör det vara lite värme på jämt? Vi har inget vatten indraget.

En ytterligare fråga: hur kallt kan det bli inne i ett hus, jämfört med utetemperaturen. Dvs. bli det alltid varmare inne i ett ouppvärmt hus, jämfört med kylan utomhus?

Och dagen efter kom svaret:

Vid varje uppvärmning från så låg temperatur så bildas kondens och materialen kan ta skada av de rörelser som uppstår. Bäst är om du kan ha en viss grundvärme på (ca 5 grader). Då får du också till ett behagligare klimat mycket snabbare när ni är där.

Det blir lika kallt inne som ute.

Kanske inte helt oväntat vad gäller grundvärmen. Saken är ju bara den att när elementen är på max, och det är minusgrader ute, blir det inte speciellt varmt inne ändå (utan kaminen). Och vi vill inte ha elementen på max jämnt när vi inte är där. Så frågan blir: hur varma kommer vi att behöva ha elementen för att uppnå ca 5 grader? Och faktiskt, som svar på det sista konstaterandet ang. att det är lika kallt inne som ute, jag trodde att de tkanske skulle vara lite varmare i ett (nästan) slutet rum, jämfört med utomhus.

Vintervitt

Termometern visade på -5 grader inomhus när vi kom ut i fredagskväll. Brr... Tur att kaminen värmer upp åtminstone ett rum relativt fort. Nästa helg skall vi hämta de nya innanfönstrena till köket och lilla farstun. Kanske att det kan höja upp temperaturen något? Snickaren som skulle komma och titta lät hälsa att det var för mycket snö, han kommer till våren, eller om det skulle töa. Och det hade han rätt i. Vitt och vintervackert var det verkligen.

 I kallfarstun var det ett imponerande istäcke på fönstrena:

Helgens skogspromenad bjöd på en tjusig tjäder som flög upp från en gran.  Roligt med vintern, att man kan se spår efter alla djur. Älgar hade pulsat runt på tomten, och vildsvin hade spatserat runt på grannens tomt. En räv hade gått framför mig i skogen.

Djurens spår, och mina.

Helgens bakslag var att den spis vi köpte och fraktade till stugan visade sig vara på 240V istället för på de 400V som krävs. Suck, blir till att göra om och göra rätt.

Färgarmästarens stuga

Damen med geten berättade att vårt torp från början byggdes av (för?) färgarmästaren vid det färgeri som låg i den lilla byn i närheten. Färgeriet, tillsammans med beredning av bomullstyg och vadmal av fårull, var delar av den för sjuhäradsbygdens så typiska textilindustrin. Trevligt med lite historia, tycker jag. Granndamen lovade att komma förbi någon gång, och berätta mer om byn och torpet. Det ser vi fram emot.

Intressant besök blir det också nästa helg, när vi lockat dit en snickare från bygden. Han lär vara bra på gamla hus och byggnadsvård. Äntligen skall jag få ställa mina tusen frågor!

Gräva

På vägen till torpet stannade vi till på Rångedala plantskola och köpte två krusbärsbuskar (Hinnonmäki, röd), en pion (Alexander Fleming) samt en vildkaprifol (Lonicera periclymenum). Helgen innebar grävning.

Två spretiga små krusbärsbuskar.

En pion från ovan. Helt nedklippt, men titta på de små rosa knopparna!

Komposten flyttades från ett fack till ett annat. Hoppas grävningen sätter sprätt på nedbytningen.

 Projekt gräva ut vid grunden påbörjades också.

Före-gräsnivån naggar på kanten.

Efter-1 dm jord är bortgrävd.

Frågan är vad vi gör med det utgrävda lilla området nu. Hur får vi marken att hålla sig på den nivån? Jag kunde kika in med en ficklampa och se att syllstocken (eller snarare syllplankan) var lite rutten just där marknivån varit hög. Såg också att huset vilar på torpargrund, inte mullbänk. Frågan är vad man gör med det som är ruttet?

Det lilla körsbärsträdet, som nyligen slapp det gråa spiralplastskyddet som satt alldeles för hårt åt, fick en luftigare vinterskrud. Får se om hararna låter det vara. Och få se om det blivit för rötskadat under det gråa skyddet, eller om det går att rädda.

Vi fick en pratstund med getens ägarinna också. Hon berättade att getter bara toppar gräset. Får däremot, mumsar i sig det mesta.